Tillbaka efter sjukskrivning och rakt in i infernot igen med underbara lärarkollegor som biter sig fast i katetern och kämpar tills orken helt tar slut. Skolans värld är mycket komplex och speglar samhället. Den systematiska nedskärningen av den generella välfärden slår brutalt mot skolorna.
Vi snackade i lärarrummet om att kraven och direktiven från statsmakterna och kommunen går inte leva upp till. Det är mycket motsägelsefullt att regeringen sänder ut dubbla budskap beträffande att komma till rätta med den oacceptabla gängkriminaliteten och sociala utanförskapet, för människorna som helhet i de stereotypiserade och per definition ”farliga” förorterna och likt en full papegoja upprepar: ”kunna svenska, läsa i skolan och skolans ansvar”. Varför?
Kraven och direktiven från statsmakterna och kommunen går inte leva upp till, sa vi i lärarrummet.
I Malmös stadsbudget för skolor och förskolor kom en besparing på 200 miljoner kronor 2023. Det vill säga att en lärarkår som redan går på knäna fick en ökad och i princip omöjlig arbetssituation med ett högt antal elever med särskilda behov och uppsagda elevassistenter. Där det förebyggande arbetet kan göras mot att hellre välja den kriminella banan, fick alltså minskade möjligheter att förverkliga den nödvändiga ambitionen och målbilden.
Sociala motsättningar finns redan på dagis och med minskade ekonomiska medel finns självfallet en stor risk att dessa eskalerar ju högre upp i åldrarna som barnen kommer. Det talas i runda tal omkring 100 olika språk i Malmö och det innebär att det också finns stora behov av hemspråksundervisning i svenska grundskolan.
Stick i stäv med Skolverket, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsens, riktlinjer har det alltså fattats hardcore politiska beslut i Malmö, som har ofantligt stora behov av motsatsen där också en samverkan mellan skola, polis och Socialtjänsten är ett alarmerande måste, men som nu ska ske inom ramen för ekonomiska villkor som givetvis varken rektorer och deras personal mäktar med. Jag arbetar som lärarvikarie på olika grundskolor i Malmö och har därför en stor inblick i hur extremt pressade skolorna är att klara målen för sina elever och dessutom har antalet vikarier som sätts in när ordinarie personal av olika orsaker ej arbetar minskat dramatiskt.
Personalen måste koordinera mellan olika klasser för att överhuvudtaget ha en rimlig chans att inte ge eleverna lärarlösa lektioner. Det kommer också starka politiska signaler att skolorna är ålagda att klara utföra arbetsuppgifterna inom ramen för anslagna pengar och det är givetvis inte okej att indirekt lägga skuldbördan på svenska lärarkåren om skolorna misslyckas. Den bristande arbetsmiljön fortsätter att göra lärare sjuka och ofta drabbade av psykisk ohälsa tillika finns en hot och våldsbild i skolorna, som skapar oro och ångest.
Jätteökningen av antalet sjukskrivna lärare skjuter i höjden dag efter dag och frågan är hur många lärare som kommer fly från skolorna för att rädda sitt eget mående?
Skolornas arbetsmiljö är även en facklig fråga hur långt gränserna kan förskjutas, för en säker och trygg arbetsmiljö. Jätteökningen av antalet sjukskrivna lärare skjuter i höjden dag efter dag och frågan är hur många lärare som kommer fly från skolorna för att rädda sitt eget mående?
Så för att summera måste det väl anses vara ytterst kontraproduktivt att den ena handen inte tycks veta vad den andra gör i en upphetsad och i långa stycken verklighetsförnekande debatt hur det svenska samhället ska komma till rätta med gängkriminalitet, droghandel och svårt utsatta barn utnyttjas brutalt. Det är lättare att sälja pistoler och tunga droger än få godkända grundskolebetyg med de förutsättningar skolorna har. Det är vare sig elevernas eller lärarnas fel att skeppet snart går på grund och skolan sjunker till botten.
