Jag hamnade i den talande paradoxen att det vällde in positiva reaktioner på min förra text om lärares tuffa verklighet, men ledningen på skolan blev sura för att de ansåg att jag målade upp en för negativ bild. Det lustiga i sammanhanget är att jag fick tillåtelse att skriva ocensurerat så länge jag höll mig till sekretessen och inte namngav skolans namn eller elevers.
Det vällde in positiva reaktioner på min förra text om lärares tuffa verklighet, men ledningen på skolan blev sura för att de ansåg att jag målade upp en för negativ bild.
Det är talande att Lärarförbundet har tydliga riktlinjer och det mycket allvarliga problemet hot och våld är en högprioriterad fråga och så här skriver Lärarförbundet i en rapport 2021:
”Varje drabbad lärare är en lärare för mycket. Hot och våld mot lärare riskerar att få allvarliga konsekvenser inte bara för den som drabbas utan för hela samhället. Det håller inte. Skolledare måste få ett bättre stöd, tillräckliga resurser och ett starkt mandat från huvudmännen att leda arbetet mot hot och våld, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.”
Så frågan är: varför reagerar skolledningen med försvarsinställning? Rektorer på grundskolorna befinner sig i en hopplös arbetssituation de också, som ska balansera mellan föräldrar, elever och lärares arbetsmiljö. På vår skola springer elever och klagar konstant hos rektor varenda gång det uppstår saker i klassrummen, ogiltig frånvaro, förvisas ut från lektionerna när beteendet sabbar hela lektionen och så här kan det låta hos rektorn: ”Det var inte mitt fel, x visade ingen respekt, jag måste ha mobilen, x är inte sjyst, x ger tråkiga uppgifter, x är ingen bra lärare.”
Det handlar också om att bli sedd och tagen på allvar och det är beundransvärt med rektorer som alltid har dörren öppen. Dessutom kan föräldrar hota med att anmäla skolan till Skolverket och exempelvis gjorde en tungt kriminellt belastad familj det. Skolverket är skyldiga att utreda och i samband med att utredningen pågick omhändertog socialtjänsten barnen eftersom hemmiljön var olämplig.
Dessutom kan föräldrar hota med att anmäla skolan till Skolverket och exempelvis gjorde en tungt kriminellt belastad familj det.
Det finns regeringsbeslut på att skolor ska kunna omplacera svåra elever, men dessvärre fungerar inte detta då andra skolor ofta inte har möjlighet eller vill ta emot. Tanken med rotation är mycket bra men svår att genomföra i praktiken.
Jo, jag kanske målar upp en orättvist negativ bild, men samtidigt befinner sig skolan i en så djup kris att skönmålningar och förnekelser av de komplexa och komplicerade samverkande faktorerna inte bör förnekas. Givetvis fattar alla lärare orsakerna till krävande elever med social problematik, utanförskap, rasism, diagnoser, men samtidigt måste de skötsamma elevernas rätt till en fungerande skola också belysas i den havererade skolans krassa verklighet. Mindre utåtagerande elever klagar på huvudvärk och svårt att koncentrerar sig i stökiga klassrum där genomgångar inte alltid fungerar, tyvärr. Lärare ska ju se alla elever, även de mer tysta och inåtvända.
Barn med särskilda behov som autism och ADHD har rätt till en skolmiljö som tar hänsyn och uppfyller deras särskilda behov. Skolan har en särskilt viktig uppgift att fylla för utsatta barn och förebygga dåligt psykiskt mående och både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. Väldigt många skolbarn upplever nedstämdhet, ångest, huvudvärk, sömnproblem och andra liknande inåtvända psykiska problem. Att ha sådana problem vid tidig ålder kan ge konsekvenser på kort och lång sikt. Det är därför angeläget att förstå vad som kan förebygga eller minska den här typen av problem. Skolan har en dubbel börda är och ena sidan av myntet är lärarkårens arbetsmiljö och den andra sidan att elever ska trivas och må bra i både hemmiljö, skolmiljön och växa upp i ett demokratiskt och jämlikt samhälle. Lärare och rektorerna måste balansera på en slak lina mellan motstridiga krav och önskemål på en fungerande skola.
Ett annat dystert fenomen är att allt färre lärare och pedagoger söker sig till tuffa skolor och bristen på behöriga lärare börjar bli akut. Så frågan är om det var kontraproduktivt av min skolledning att reservera sig inför den socialrealistiska bild jag skrev om? Hade det inte varit bättre att erkänna att skolan befinner sig vid randen till katastrof? Lösningen ligger i att lägga alla korten på bordet och ge Lärarförbundet större inflytande över den dagliga arbetsmiljön.
Vidare bör nog frågan om diskriminering ställas, är det ok att kalla kvinnliga lärare för ”jävla fitta, jävla hora, jävla kärring” som normaliserat språkbruk eller ska detta också sorteras inom diskriminering? Jag tror att uppskattningen på min förra text från andra lärare bevisar att lärare vill få bli sedda och bekräftade i sin krävande yrkesroll.
Är det ok att kalla kvinnliga lärare för ”jävla fitta, jävla hora, jävla kärring”, eller ska detta också sorteras inom diskriminering?
Lärares uppgift är inte att vara polisen, socialtjänsten, fritidsledare och kurator utan få utöva sitt yrke som de utbildat sig till lärare med höga studielån. I långa loppet kanske de enda som stannar kvar i skolan är eldsjälarna som gör det mer av politisk och social övertygelse än för att undervisa i sina ämnen? En vuxenvärld som sviker barn som inte mår bra är aldrig och det är heller inte okej av regeringen, kommunerna och rektorer att svika lärarna.
I långa loppet kanske de enda som stannar kvar i skolan är eldsjälarna som gör det mer av politisk och social övertygelse än för att undervisa i sina ämnen?
Det som är solsken och den ljusa bilden av skolan är allas goda vilja att få det att fungera och de dagar som det gör det är läraryrket något av det rikaste och mest meningsfulla att ägna sig åt. Du vet även när elever gillar dig att det är äkta och inget fjäsk för att få högre betyg. Bakom hårda attityder finns underbara ungar att älska och bry sig om.
