Från barn, alkisar och byggjobbare får du höra sanningen Johan Johansson, Säljare

Jag är 49 år och jobbar som säljare inom bygghandeln. Man kan säga att jag har jobbat i den här branschen i hela mitt yrkesliv. Jag gjorde vad jag kunde för att inte hamna här, gick 3-årig ekonomisk linje på Farsta Gymnasium, för alla sa att ”då får du jobb direkt”. När jag tog studenten 1992 hade Sverige hamnat i en lågkonjunktur. Det var Dennis-paketet, 500% ränta och allt det där. Företag hade beordrats med anställningsstopp.

Min farsa var försäljningschef på ett byggvaruhus i Länna i Stockholm, jag hade sommarjobbat i brädgården där för att tjäna lite extra pengar. Jag kände väldigt starkt att jag under inga omständigheter ville be om anställning där. Jag ville klara mig själv, gå min egen väg, inte känna att jag slagit i på pappas vägval, eller stå i tacksamhetsskuld till honom – jag var inte ens intresserad av bygghandeln. Framförallt ville jag inte bli som min far.

Framförallt ville jag inte bli som min far. Jag ville klara mig själv, gå min egen väg, inte känna att jag slagit i på pappas vägval, eller stå i tacksamhetsskuld till honom. Jag var inte ens intresserad av bygghandeln.

Men jag va 18-19 bast, ville resa, hade börjat hänga på krogen, mina kompisar fick inga jobb, vi behövde alla pengar, jag erbjöds ett jobb med fast anställning, och betald körkortsutbildning… på många sätt trängdes jag in i ett hörn med för många livlinor för att kunna motivera för mig själv att det inte dög för mina storslagna visioner.

Jag blev tidigt uppmärksammad och sedd som en god kollega, en duktig anställd, lämpad för nåt med mer ansvar osv. På omvägar, kanske av kunder, blev jag omnämnd i kretsen i stan som någon som var värd att värva. Så ett samtal, ”ska vi ta en lunch”, ledde till ett annat erbjudande, bättre betalt, mer förmåner, ny anställning. Så har det tuffat på genom åren. Jag tror inte att min bransch är särskilt attraktiv. Ingen, eller få (kanske nån ekonomiansvarig eller controller) har studieskulder. Jag har aldrig upplevt att det varit svårt att utmärka sig. Gör ditt jobb, va noggrann, passa tider, håll vad du lovar. That’s it, obegripligt hur kollegor misslyckas med att leverera på den premissen. Jag är nog inte en särskilt bra säljare. Jag tror att jag är personlig, och nyfiken, vill veta vem Du är, vad du har för bakgrund och hur du funkar, men vill du inte handla av mig: Handla av nån annan då. Men välkommen tillbaks. Jag är mest intresserad av att skapa en relation, bygga och utveckla ett samarbete.

Jag är nog inte en särskilt bra säljare. Jag tror att jag är personlig, och nyfiken, vill veta vem du är, vad du har för bakgrund och hur du funkar, men vill du inte handla av mig? Handla av nån annan då.

Idag är jag snart 50 år, jag har en tacksam roll hos min arbetsgivare. Jag har blivit rekryterad till alla jobb jag haft, nån har hört nåt gott om mig och frågar ifall vi ska ta en lunch. Idag är jag en senior advisor, eller teknisk säljare, den kloke mannen med gråsprängda tinningar i hörnrummet som yngre oerfarna kollegor skickar upp kunder med svåra frågor till. Jag har en fri roll, med inga särskilda krav, mer än att jag ska vara tillgänglig och ge tyngd till diskussionen. Skriker jag lite högre får jag som vill. Jag tycker bäst om dom kunder som inledningsvis är vresiga och otrevliga. Som ingen vill ha att göra med. Taggarna utåt, alltid attack, inget funkar och allt är skit. Dessa personer hamnar hos mig, och jag lyssnar till deras upprörda tonläge och fåordiga kommandon. Söker människan bakom rustningen. Inom sin tid är vi goda samarbetspartners, dom vill bara prata med mig, annars lägger dom på. Jag har inte haft en sjukdag på 6 år (lyckats tajma covid på semester) och försöker alltid föregå med gott exempel. Mitt motto ”lämna alltid efter dig så att vem som helst kan ta vid”.

Det är raka besked i byggbranschen. Från barn, alkisar och byggjobbare får du höra sanningen utan omsvep.

Jag beklagar att jag inte sett mer av världen eller har mer spännande anekdoter att dela från mitt yrkesliv, men bananskal lades ut och jag klev på dom och med facit i hand så blev det kanske inte så tokigt. Jag är inte en person som ångrar något, utan jag konstaterar att detta är det jag pysslar med och de flesta dagar är berikande. Det är raka besked i byggbranschen. Från barn, alkisar och byggjobbare får du höra sanningen utan omsvep.

Men jag skulle önska att statusen i min bransch höjdes. Tillväxten är kanske inte så god, många har provat på yrket, stannat några år, sen pluggat vidare. Andra har stannat, för några ytterligare studier har inte varit aktuellt. Truppen är vad den är, och branschen får väl vad den förtjänar. 


Läs fler texter av våra andra bloggare

– Mabel

Många stannar på lagret tills de stupar

– Hugo

Som tolk är man andras röst

– Reband Raza