När jag hör ordet nepotism tänker jag oftast på arbetslivet. Chefer som ger högre positioner till släkt, vänner och landsmän. På vårt lager vet alla att det är så. Jag försökte lyfta problematiken med HR, vilket bara ledde till en erinran för mig.
Jag läste att sossarna bara fått in fem motioner till sin kongress rörande det nya partiprogrammet, medan Vänsterpartiet fått in över 900.
Jag har sett samma sak under min korta tid i avdelningsstyrelsen. Ett år fick jag vara med. Det uppskattades inte att jag hade för mycket åsikter och frågor.
Jag ville skicka motioner till vår kongress, om solidaritet med Palestinierna, om att vi ska bojkotta investeringar i vapenindustrin, om vikten av att fackförbunden syns mer på gator och torg osv. Styrelsen, som till största del består av aktiva sossar röstade ner de flesta. Det ogillades att jag inte var medlem i Socialdemokraterna.
Styrelsen, som till största del består av aktiva sossar röstade ner de flesta. Det ogillades att jag inte var medlem i Socialdemokraterna.
Valberedningen ringde och sa ”Vi har valt att gå vidare med en annan kandidat. Det låter kanske dumt att säga så, men det är en kvinna som är yngre än dig.”
Jag sa att som jag ser på det är det bra att kunskap sprids, så jag vill inte stå i vägen. Men vad har hon för erfarenhet?”
”Hon är helt grön. Vi i valberedningen har ju intervjuat alla kandidater och även pratat med sittande styrelse.”
”Ok, men jag tycker bara det är konstigt att ingen har pratat med mig.”
”Ojdå, det visste jag inte, jag ringer bara runt och informerar om vårt beslut.”
”Är det samma personer som sitter i valberedningen för kongressen!” Frågade jag. ”För de har inte heller ringt mig.”
”Nej, det är några andra.”
Varken jag eller min vän i styrelsen fick reda på vilka som satt i valberedningen för kongressen.
Jag hade inte ens hamnat bland reserverna till kongressen, trots att jag skrivit över 50% sv motionerna. De flesta som skulle till kongressen hade inte skrivit en enda motion.
Jag hade inte ens hamnat bland reserverna till kongressen, trots att jag skrivit över 50% sv motionerna. De flesta som skulle till kongressen hade inte skrivit en enda motion.
Tjejen de ville ersätta mig med hade de valt in till kongressen. Motivationen var att hon varit aktiv länge i SSU men aldrig varit på kongressen och var sugen på att festa.
Festandet var det som gjorde att jag tvekade på om jag ville åka med, men nu slipper jag nervositeten av att hålla tal och obekvämligheten av allt det sociala.
Jag fick återigen försvara mina motioner mot ordförande. Av över 40 personer röstade alla utom mina två kollegor och jag mot mina motioner.
Min tjej träffade tjejen som fixade in mig i styrelsen förra året.
”Kommer Hugo ställa upp i år igen?”
”Han är väl lite tveksam.”
”Jag förstår precis hur han känner, men nu vet han hur det är där.”
Vår ombudsman:
”Idag ör det du som är ”Selina”, Hugo.
”Jag vet.”
”Selina” försökte ta ordförandeposten förra året och blev väldigt påhoppad av sittande styrelse. Hon kom inte på årsmötet i år.”
Jag frågade kvinnan från valberedningen vad poängen är att sitta med i en styrelse som bara tycker samma sak allihop.
”Nämen så ska det ju inte vara, sa hon.”
Men så är det, sticker du ut så kommer du kastas överbord.
På jobbet har den värsta nepotisten valts till lagerchef. Jag tror det blir rekord i antal Lagermedarbetare som lämnar 2025. Vissa har sökt utbildning och säger att även om de inte kommer in så kommer de säga upp sig.
Även det fackliga börjar jag bli trött på, allt tar stopp när det når ombudsmännen.
Vår klubb trodde vi skulle få hjälp av övriga i avdelningsstyrelsen om jag satt där, men så fungerade det inte heller. Känslan var samma sociala spel för att klättra i rang, precis som på jobbet. Och precis som på jobbet ville jag inte spela det spelet.
Jag har också sökt en utbildning, socialpedagog, något kroppen hade klarat till pension, psyket vet jag inte. Men alla stora religioner pratar om vikten av att hjälpa andra. Och jag har erfarenhet av detta från det fackliga.
Jag kommer nog inte gå med på 1 Maj, känner inte mig välkommen i det gänget. Är väl bara det att jag satt upp posters på jobbet och det hade varit kul att se om några kollegor dyker upp…
Men jag kanske lyssnar på talet av August Eliasson. De är väl de enda som är på Palestinas sida och inte vurmar för upprustning.
