Sommar 2015.
Hem för ensamkommande flyktingbarn.
Kaffepaus.
Fem anställda runt bordet.
En säger: ”Det var så roligt på Ullared. Folk blev sååååå tokiga. Bråk om allt. Folk ville ha allt”
En annan: ”Jaaa, jag var där och en kärring gav mig 100 spänn för en kundvagn!”
Den första: ”Det var sååå roligt”
En tredje: ”Folk beter sig som djur för att få det de inte behöver för att betala med pengar de inte har. Tala om det perversa med överflödet av icke nödvändiga saker. Och kampen för att få dem.”
Tyst.
Månaden efter
En av de återkommande hungersnöderna i Afrika visas på TV. Desperata människor som trampar på allt och alla, springer efter en lastbil. Från den, blå hjälmar kastar bröd.
I fikarummet: ”Hur ska DE förvänta sig att vi respekterar DEM, behandlar DEM väl, när DE behandlar sig själva på detta vis?”
Den tredje: ”Vaaaaa? VI? DEM?”
Och nr 1?
1 var redan varnad efter att ha yttrat: ”NI måste vara tacksamma mot OSS”.
Till de ensamkommande flyktingbarnen.
Detta var droppen.
1 fick inte sin anställning förlängd.
