Ju större vårdbolag jag jobbar för, desto lägre lön får jag Adam, Vårdarbetare

När jag blir gammal och sjuk vill jag inte ha mig själv, eller någon lika less och stressad assistent som jag.

Jag får ofta höra vilken duktig och engagerad medarbetare jag är. Men faktum är att jag spyr inombords. Inte bara pga. lukten av avföring (som jag annars är tålig mot). Utan på grund av att ju större ”vårdbolag” jag jobbar för, desto lägre lön får jag. I somras gick jag back 10 kr i lön i samband med att jag började hos en ny kund, på ett börsnoterat företag värt 670 miljoner kronor. Detta var efter jag lyckats förhandla upp lönen 5 kr. 

När jag blir gammal och sjuk vill jag inte ha mig själv som assistent. jag får ofta höra vilken duktig och engagerad medarbetare jag är. Men faktum är att jag spyr inombords.

Den knappt myndiga rekryteraren som skickats fram för att löneförhandla och boka intervju, började alltså förhandlingen med att föreslå en 15 kr lägre lön än mitt senaste jobb. Jag hade god lust att lägga på luren, men hyran skulle in. 

På mitt nya jobb märker jag snabbt att detta är det tyngsta och mest krävande jobb jag haft inom LSS under mina 7 år i branschen. Jag får också snart reda på att flera av de äldre assistenterna med USK utbildning har i princip lika låg lön som jag. Jag är outbildad inom omsorgen och har tidigare tänkt att jag ska utbilda mig för att få bland annat högre lön. Men nu tänker jag bli nåt annat, kanske inom digital marknadsföring. 

Bitterheten gentemot de stillastående lönerna inom vård, omsorg och service samt den återkommande utbrändheten har fått mig att tänka: JAG ska tjäna så mycket som möjligt till minsta möjliga ansträngning. 

Som ungdom gick jag årligen i syndikalisttåget på 1 maj och struntade i hur låg lön eller status mitt jobb hade. Men då priserna på de vardagliga förnödenheterna ökar snabbt med inflationen, är det som att jag inte längre orkar/hinner filosofera kring socialism. Jag tänker alltså uteslutande på pengar och hur jag ska komma åt dem.

Då priserna på de vardagliga förnödenheterna ökar snabbt med inflationen, är det som att jag inte längre orkar filosofera kring socialism. Jag tänker alltså uteslutande på pengar och hur jag ska komma åt dem.

Jag vill att personalen som en dag ska ta hand om mig, ska ha orken att fokusera på människovärdet och den livskvalitet samtliga företag och landsting lovar, med sina 3 modeord till värdegrunder. 

Min personliga värdegrund: 

Fysisk, psykisk och ekonomisk värdighet till varje pris. 


Läs fler texter av våra andra bloggare

Mäktig känsla att bära fanan på 1 maj

– Hugo

Trots coronakommissionens rapport har inget hänt inom äldrevården

– Erling Bronsberg