Kön slingrar sig som vanligt lång bakom stämpelklockans eviga sken. Sex minuter före och efter den schemalagda tiden, inte mer, det är den extra tid vi får stämpla. Det gäller att samla på sig de få extra minuter vi har möjlighet till. Övertid och mertid är för de som fortfarande har kraft och ork kvar i kroppen. Den som inte håller måttet får inte chansen att jobba extra.
Tidigare var vi tvungna att kontrollera truckarna innan vi fick stämpla in, detsamma gällde rasten som bara var 15 minuter före nuvarande 30 minuter. Obetald förstås. Efter att trucken är kontrollerad tar vi på oss headsetet, en robotröst med röst likt en dam som rökt för många paket cigaretter matar kommando på kommando.
En robotröst med röst likt en dam som rökt för många paket cigaretter matar kommando på kommando. Kör dit, upprepa kontrollsiffrorna, plocka, kör vidare.
Kör dit, kontrollera att du verkligen kört dit genom att säga kontrollsiffrorna som står på position, plocka mängden som anges och kör vidare till nästa position åtta timmar om dagen, 40 timmar i veckan. Någon rotation existerar inte på våran arbetsplats, för det har någon lokal chef bestämt är bäst för det tycker hen.
En handfull av oss har blivit befordrade för en spottstyver – jag antar att man gör det för känslan av makt framför pengarna – för att hålla koll på att vi sköter oss och i annat fall rapportera till chefen, som… kammar hem den stora vinsten. Vad chefen själv gör om dagarna är ytterst oklart.
Det är få som har varit kvar länge och alla som är kvar har ont i sina kroppar, nästan ingen är över 40 år.
Ingen är över 40 och alla som är kvar har ont i sina kroppar.
Uteslutande yngre människor anställs, för att de ska orka med de tunga timmarna. Vi lyfter flera ton i vikt om dagarna, men vi måste ändå träna på fritiden för att kunna hålla oss i form. Kanske är det lätt hänt att vi börjar tröstäta tänker du? I vissa fall, men för att exempelvis öka i muskelmassa så krävs det att vikten ständigt ökar. Ett tungt arbete är inte ett substitut för träning, det är bara tungt och sliter bara på kroppen. Fast på ett sätt är det skönt att slippa sitta framför datorskärmens sövande ljus åtta timmar om dagen.
En handfull av oss har blivit befordrade för en spottstyver för att hålla koll på att de andra sköter sig och i annat fall rapportera till chefen.
Det finns två fördelar med arbetet, för mig är det nära hem och på vår korta gratisrast kan vi äta gratis frukt och grönt.
En annan sak med nio-till fem-jobb på lager och fabrik är att du har lättare att släppa jobbet när du stämplat ut, om du inte har fått problem med någon chef, eller stört dig på hur andra blir behandlade. Det är nog lätt med låglönejobb och enklare jobb, att människor som står över arbetarna har en tendens att förminska arbetarna som människor. Eller som en chef sa i undervisningssyfte när hen ville visa hur man sparar tid: Se inte lastbilschaufförerna som människor, se dem som objekt.
Objektifiering fick en helt ny innebörd och jag hatade den chefen innan jag ens fick se personen.
