Mitt sökande efter arbete bort från kontoret till det praktiska hade att göra med en tanke om att jag ville bli mer kropp. Att jag ville låta min kropp leda mig och inte mitt huvud. Kanske hade jag en felaktig bild av det. Att jag ville ha balans men istället blev det slagsida åt andra hållet. Var finns utrymmet att vara en hel människa?
Efter många arbetsdagar är vi trötta men sällan energilösa. Tröttheten blir som en del av en likt svetten på ryggen efter en varm dag, som vi bär som ett sällskap snarare än en fiende.
Efter många arbetsdagar är vi trötta men sällan energilösa. Tröttheten blir som en del av en likt svetten på ryggen efter en varm dag, som vi bär som ett sällskap snarare än en fiende.
Värre kan det vara med den mentala tröttheten, när det monotona arbetet tagit ut sin rätt. Den måste man återerövra. Anstränga sig för att inte falla in i lättjan, datorskärmens eviga scrollande eller tv’ns, om man har en sådan, fördärvliga föda. Men kanske är en stunds vila i fåtöljen eller ståendes vid porten i friska luften nödvändig. För att få en pause, ett utrymme för att ens inre ska få möjlighet att själv formulera en vilja, när någon annans inte längre bestämmer vad en ska göra.
Kanske blir lönearbetets essens extra tydlig i ett fysiskt arbete. Du är på en plats, ägnar det, som i mitt fall, tio timmar om dagen med lunchrast och resor. Men det tar inte slut där, tröttheten finns kvar, och förberedelserna som ska göras inför en ny arbetsdag. Så vad gör man? Man skrapar en trisslott och får med illusionens hjälp för ett ögonblick lätta från det monetära faktum att man behöver gå till jobbet nästa vecka också. Och det utrymme, den frihet som man längtar efter, arbetets tvång, inte ska behöva vara så nära. Bryta den monotona struktur som lönearbetet utgör. Låta det levande komma in i ens tillvaro igen.
Men under tiden jobbar jag på. Efter att vi planterat ut de små sticklingarna i brätten är det dags för vårens stora arbetsmoment där vi krukar småplantor i krukmaskinen. Detta görs under ett par månader tills hela de långa planteringsområdena är fulla av plantor som ska växa till sig under sommaren. Det är buskar, träd vedartade blommor. Det mesta som du kan hitta i den offentliga miljön i en stad.
Vid krukmaskinen behövs tre personer. En som trycker ner plantan i jorden. Sen vidare ut på bandet där den andra personen lägger på ett runt fiberhölje av kokos. Tills krukorna tas vidare på bandet ut ur packhuset där den tredje personen lastar dem på vagnen.
Vid krukmaskinen behövs tre personer. En som trycker ner plantan i jorden som maskinen fyller med torv och borrar ett hål i som är lagom stort för plantan. Sen vidare ut på bandet där den andra personen lägger på ett runt fiberhölje av kokos runt plantan för att inte ogräs ska börja växa i krukan. Tills krukorna tas vidare på bandet ut ur packhuset där den tredje personen lastar dem på vagnen. Där ofta en fjärde person åker iväg och ställer ut dem på planteringsområdena för att maskinen inte ska behöva stå stilla.
Detta gör vi stora delar av veckorna, förutom att hjälpa till att lasta av när lastbilar från Danmark eller Tyskland kommer med leveranser av allehanda slag. Eller för att flytta krukor, vattna eller annat fixande som hör arbetet till.
Men vissa dagar bjuder på en ovanlig frid i de små mellanrummen som ibland uppstår i produktiviteten. Det är tidig morgon, och solen, som redan varit vaken flera timmar, lyser upp alla växter i alla dess färger och former. Där landskapets lätt böljande former omger oss. Den stora flocken med kor i utkanten av vårt synfält. Skogsdungen på fältet bredvid. Fåglarna som kvittrar och arbetar för fullt runtomkring oss. Den lätta ljumma brisen och de små molnen utspridda på den morgonblå himlen. Där vi står stilla för en stund och tar in hela denna dag som väntar på att ta form.
