De tyckte jag var lojal Pablo, arbetsfri

Till slut kom ändå den sista dagen och den blev ganska lugn. Min namnbricka där det stod ”Pablo Zarate – bibliotekarie” slängde jag i papperskorgen. Jag lämnade tillbaka den bärbara datorn som jag fått låna och städade min del av det lilla kontorsutrymmet som jag delat med min kollega Cecilia eller Cissi som alla kallade henne.

Jag vill även berätta att denna Cissi var en supertjej och den bästa kollega jag haft inom biblioteksvärlden. Hon var några år yngre och alltid ödmjuk i sitt sätt mot mig och även mot alla barn och ungdomar ute på golvet som hon hela tiden försökte hjälpa med att hitta de bästa böckerna. Många barn i den kommunen har blivit stora fans av Harry Potterböckerna och filmerna tack vare henne. Jag träffade Cissi nyligen av en slump och hon berättade att hon jobbade kvar på samma bibbla och att hon även fick en son under 2022 som heter Emil. Hon visade mig en bild på sin son i mobilen och jag kunde bara bekräfta för henne att han fått ärva hennes blonda hårsvall.

”Lojal” var ett ord som kom upp flera gånger. Jag vet faktiskt inte om jag ska tolka detta som något bra eller dåligt än idag.

En stund senare efter att jag städat hade vi avslutningsfika och arbetsledaren hade till min förvåning samlat ihop med de andra kollegorna till en avskedspresent. Det var några biocheckar på totalt 300 kronor. En av biblioteksassistenterna, en kvinna från det forna Sovjetunionen hade bakat en jättegod morotskaka för det speciella tillfället. Hon hade verkligen inte snålat med några av ingredienserna. Det blev en klassisk bakelse med en ”slavisk” touch.

Sedan fick de som ville säga några ord om mig.

”Lojal” var ett ord som kom upp flera gånger. Jag vet faktiskt inte om jag ska tolka detta som något bra eller dåligt än idag. När någon säger ordet lojal går tankarna lätt till en hund som gör allt det som matte beordrar utan att ifrågasätta. Jag hoppas innerligt att folk inte ser mig som en lojal liten skithund som de kan befalla lite hur de känner för.

Hur som helst, fikat var trevligt, alla log och var glada och inget gick sönder. Till och med arbetsledaren smålog mot mig några gånger under fikat och sedan slutade jag där sista maj 2020 mitt under den berömda Coronapandemin.


Läs fler texter av Pablo

Min arbetskamrat Dunya, del 2

– Pablo

Runa över Gunnar, hyresrättens försvarare

– Pablo

Min arbetskamrat Dunya, del 1

– Pablo