Om man bara kunde handla mat med procent Jari Söyrinki, gruvarbetare Kiruna

Det vore toppen om man kunde handla mat med procent, för industrins löneförhandlingar gav oss fler sådana.

”En historiskt hög siffra” sa någon. ”En magisk gräns har passerats” skrev någon annan. Avtalet gav 4,1 respektive 3,3 procent över två år. ”Ett klart högre värde än föregående avtal” sa min egen fackordförande.

Så hit med köttet, hit med blomkålen, fyll tanken full på macken. Nu ska decimalerna rulla!

Fast det funkar förstås inte så. Ingen butik accepterar procent som betalmedel. Inte ens banken, som annars älskar sina procent, vill ta emot dem. Så vem bryr sig om nominella siffror? Det enda vi bryr oss om är vad pengarna räcker till, alltså reallönen, och den har minskat betydligt.

Det enda vi bryr oss om är vad pengarna räcker till, alltså reallönen, och den har minskat betydligt.

Det blev ingen kompensation för tidigare prisökningar. Det blev inga inflationsskyddade löner. Man kan linda in det på olika sätt men vi blev fattigare när avtalet skrevs på. Det blir alla som följer industrins avtal. Medan lönerna ökar några ynka procent stiger de allmänna priserna flera gånger mer – under föregående år, under innevarande år och troligen under kommande år. Pengarna räcker till allt mindre.

Syftet med avtalet var inte heller att höja lönerna utan att hålla nere företagens lönekostnader, i den heliga konkurrenskraftens namn. Det är en överföring från oss till dem. Vanligen får anställda blöta läpparna när kapitalägarna drunknar i pengar, men den här gången fick vi inte ens det. Den här gången blev det torrt. Samtidigt som storbolagen gör rekord. Allt detta är väl dokumenterat.

Vanligen får anställda blöta läpparna när kapitalägarna drunknar i pengar, men den här gången fick vi inte ens det.

”En oerhört tuff avtalsrörelse”, sa våra trötta förhandlare när de levererade resultatet. Det tar på krafterna att bärga hem profiterna åt bolagen. Men är det mer utmattande än att bråka med kronofogden och hyresvärden, elbolagen och bankmännen? Sover förhandlarna mindre än förskolepedagogen som jobbar extra för att dryga ut lönen? Suckar de djupare än gruvisen som släpar sig ut på övertid under lediga helger? Snälla ni, bespara oss era tårar.

Kontentan är att vi får mindre pengar att röra oss med. Vår nya lönenivå är ett kolossalt bidragspaket från arbetarna till kapitalet. Och parterna var överens i god tid: inte ett skott avlossat, inte en dag i avtalslöst tillstånd. Och procenten blev magisk. Nu ska denna magi få regna ner över oss alla. 

Så grattis, Svensson. Välkommen till ett land av fler arbetande fattiga, där knegarna offras på kvartalsrapporternas altare.


Läs fler texter av Jari Söyrinki

– Jari Söyrinki

Fyra punkter för en självständig arbetarrörelse

– Jari Söyrinki

Har ni någon gång undrat vad en fot kostar? Jag vet svaret.

– Jari Söyrinki