På tal om regeringens plan för att komma till rätta med kampanjer mot socialtjänst och hot och våld mot socialsekreterare, så drar jag mig till minnes ett möte där ett mordhot uttalades.
(Vars innehåll kan diskuteras – alltså förslagen. )
En klient mordhotade en socialsekreterare. Bara sådär.
Jag beundrade allas förmåga att behålla lugn och respekt för den det gällde. Då. Jag tror inte man orkar anmäla alla diffusa hot förrän det verkligen står klart att någon har som syfte att skada en. Vem visste det om Teodor innan han mördade Ing-Marie Wieselgren? Ibland är mordhot liksom självmordshot en del av en persons upplevda utsatthet och svek från samhället.
Men mordhot eller ibland mer subtila hot, ska aldrig någonsin tas lätt på. Kan man mordhota någon, så är steget inte långt till att man faktiskt går över gränsen på riktigt.
Efteråt pratade vi och en person sade då följande:
-Det är otäckt för man vet ju faktiskt inte om de menar allvar.
En socialsekreterare jag kände fick skyddad identitet. En annan blev stalkad i ett år av en person som dök upp exakt överallt. På gym, hemma, etc.
En socialsekreterare jag kände fick skyddad identitet. En annan blev stalkad i ett år av en person som dök upp exakt överallt. På gym, hemma, etc.
Jag har blivit hotad en gång (men har det betydligt mer lugnt än mina kollegor som jobbar på tex försörjningsstöd/Ekonomiskt bistånd).
Personer i maktställning kan trigga starka känslor av utsatthet och förtvivlan hos klienter.
Men ibland räcker det med att man informerar om regler som man måste informera om, för att det ska ses som en direkt provokation. Eller gör något oväntat : ett flyktigt leende kan bli till en del i en pågående skymf. Fast man försöker vara vänlig och avväpna.
Och ibland så begår myndigheter fel.
Myndigheter är fyrkantiga ting. De ska både se till det individuella och till det generella. De måste vara opartiska men inte så opartiska att de inte får göra individuella bedömningar.
Personer i maktställning triggar känslor. Ett flyktigt leende kan bli en skymf.
Grattis till dig som hittat en universalmetod för den nöten, dvs en medicin som inte har biverkningar. Du vinner Nobelpris.
Socialsekreterare representerar en myndighet och därmed också en person i en maktställning. Utsatthet föder desperation. Men socialsekreterare är också människor. Med barn som älskar dem, familj,vänner och drömmar. Socialsekretare kan få sina egna barn orosanmälda. De behöver liksom vi andra stöd och hjälp ibland under livets gång.
Det är viktigt att skilja socialsekreteraren från myndigheten.
Och vissa klienter är inte bara utsatta utan har en fullfjädrad våldsproblematik som de inte tvekar att använda. Eller hota med.
Det finns ingen yrkesgrupp som det är ”ok” att hata på och bruka våld emot. Inte ens poliser. Det uppkommer dock alltid gråzoner och mycket anmäls inte.
Klart slut.
