Förr i tiden var verkligheten mera verklig Mats Eriksson, Torrsugare

Är det fler än jag som tycker att arbete och samhälle bara blir krångligare för varje år? Det var kanske inte alltid bättre förr, men bra mycket enklare, och enklare är bättre. Ibland kan jag känna en viss avundsjuka gentemot farsan eftersom han fick vara med under en nästan regelbefriad tid, alla kanske inte tycker så, men det gör jag och det här är min blogg.

Det var kanske inte alltid bättre förr, men bra mycket enklare, och enklare är bättre. Ibland kan jag känna en viss avundsjuka gentemot farsan eftersom han fick vara med under en nästan regelbefriad tid, alla kanske inte tycker så, men det gör jag och det här är min blogg.


Föreställ er att ni ska ta körkort för buss och ni är på eran uppkörning. Examinatorn möter er och hälsar, ni går båda in i bussen och du sätter dig bakom ratten samt kontrollanten i första sätet till höger. Du får en rutt beskriven för dig, du känner till vägarna och nickar bifallande, sedan säger kontrollanten följande; ”om jag nu skulle slumra till, så ska du inte tro att jag inte har koll på dig, för jag känner i röven hur du kör…” 

Du hinner bara komma ut från parkeringen så hörs hur gubben drar timmerstockar från sidosätet, men hela rutten körs och när du stannat så vaknar kontrollanten till och kommenterar; ”Det där gick ju alldeles utmärkt Eriksson, mjukt o fint utan ryck” notera att detta är en manuellväxlad buss utan servostyrning, en buss för en karl. 

På något sätt känns förr som mera verkligt, samhället var inte så krångligt. Skillnaden mellan att vara duglig och odåga var avsevärd, vilket självklart är rätt, så ska det vara. 

Som det verkar går vi mot sämre tider, vilket är goda nyheter för folk som du och jag. När det åter börjar om så står vi längst fram kära kamrat. 

Någon sa att endast motgångar utvecklar människor, vad gör då frånvaron av detsamma? Skapar det den moderna flocken? Lugn och kontrollerad som en tallrik kräm, det händer ingenting… som det verkar går vi mot sämre tider, vilket är goda nyheter för folk som du och jag. När det åter börjar om så står vi längst fram kära kamrat. 


Läs fler texter av Mats Eriksson