På vintern går vi brevbärare in i ett känslokallt täcke Olle Carnehagen, Brevbärare

Jag åt min gröt och läste tidningen.

”Reallönerna nu på 2010 års nivå”.

Med tandborsten halvt ur munnen prejar jag ned ett tjog smakprov av Prollen för att dela ut på jobbet till kollegorna. Överraskande glada vart reaktionerna när jag hälsade kamrater och kollegor med ett: Godmorgon, nu höjer vi lönerna! 18 tackade och slängde upp en kampnäve, 3 (varav en var min gruppledare) avstod och tackade nej.

Som brevbärare under vinterhalvåret går man in i ett känslokallt täcke nästan för att klara av den arbetsbörda och miljö som råder. Jag pallrade mig upp på lunchrummet 3 minuter innan starttid och slängde fram ett par ex till kaffepausen senare.

Som lokalt skyddsombud har jag hand om en hel del ärenden just under denna årstid och under senaste halvåret på grund av den organisation som gjort även den hårdaste machoknegaren till ett sänkt offer för kapitalistisk utsugning.

Det här är en organisation som gjort även den hårdaste machoknegaren till ett sänkt offer för kapitalistisk utsugning.

Knegat här har jag gjort i 10 långa år så man känner de flesta och arbetsprocesserna går på automatik. Här spenderar jag istället hjärnaktivitet till att planera fackliga aktioner, aktiviteter och paragrafkrigsföring. ( ❤️AML 6:6a ) Dokumentera avvikelser i trappuppgångar och skriva tillbud. Idag blev det båda då en kamrat ville att klubben (fackförbundets lokala organisation) skulle ansluta till demonstrationen mot Irans moralpolis.

Så någonstans i processen av att:

  1. Dela ut post/paket/reklam
  2. Fotografera/Dokumentera avvikelser (trasigt inkast, dålig belysning etc)
  3. Över telefon diskutera taktik med medlemmen.
  4. Maila klubbordförande om att vi gör det här.

slår tanken mig att jag kanske borde tagga ner och låta saker ha sin gång. ”Faan vad skönt om man slapp bry sig och behöva engagera sig för det bättre” Men dessvärre dansar kapitalisten jig på vår bekostnad när näven trycks ned i fickan. Bittrare än kaffet på jobbet.. Skönt att chefen ändå tar den kostnaden.

Jag skaffade mig ett rykte bland chefer och överordnade när jag som färskt skyddsombud krävde att få en arbetsmiljötavla, hänvisade till ett par paragrafer med tveksam bäring i arbetsdomstol och la in en 6:6a (Skarp begäran på arbetsmiljöåtgärd). Det blev fullt drag med HR-möten där de slet sig skalliga av paragraferna, min närmsta chef vek sig till slut och gick med på att ordna en arbetsmiljötavla. Och ganska olikt Anna från Arlöv där fläkten var av storlek mindre vart tavlan av universitetsstorlek och en möda i sig att fylla med intressant lektyr.

Det blev fullt drag med HR-möten där de slet sig skalliga av paragraferna, min närmsta chef vek sig till slut och gick med på att ordna en arbetsmiljötavla.

Den här lilla processen gjorde hursomhelst att jag hamnade på alla chefers skitlista, synd att de får dras med mig två år till åtminstone! 😂

Men det duggar tätt efter den processen.. Jag mailade koncernchefen och frågade om lite pengar till vårt fattiga brevbärarkontor. Mycket pompa och ståt från ledningen att de minsann brydde sig men det mynnade ut i ett mindre gruppterapi med en regionalchef som manade till lugn eftersom våra ”utmaningar” med att hinna med utdelningen av post endast var ett lokalt problem. Upp till bevis sa man på mitt kontor och startade ett brevbärarupprop som är tänkt att vara rikstäckande.

Med en koncernchef som kostar oss brevbärare tre årslöner i månaden och som inte ens vågar dyka upp på ett möte har vi inte mycket nytta av. Kontoret med kollegorna ( även en del av ledningen ) slöt upp bakom motståndet av den sinnessjuka månadslönen på 842 000kr.

En koncernchef som kostar oss brevbärare tre årslöner i månaden – en sinnessjuk månadslön på 842 000kr – och som inte ens vågar dyka upp på ett möte har vi inte mycket nytta av.

I kamp mot dagskraven och högsta ledningen strävar vi efter fullständig omfördelning av resurserna för att börja bygga en trivsam arbetsplats igen.

Medans försorteringen av b-post för morgondagen fortsätter i sluttampen av arbetspasset slänger jag samtidigt iväg de 67 avvikelserapporterna i ett smällpackat mail till en utdelningsförbättrare och svarar på frågor aviserade av en oorganiserad kollega om hur hög lönen blir nästa avtalsperiod.

Sjätte koppen jobbkaffe gör svaret något kort och jag stack in sista gratisexet Prollen i handen på kollegan.

Ikväll ska jag renovera ett kök.

Imorgon ses vi igen.


Läs fler texter av Olle Carnehagen

Tills avtalet är påskrivet eller Musk flyr landet!

– Olle Carnehagen

Vi letar efter människor i klassamhällets källargångar

– Olle Carnehagen

Det är en lyx att få arbeta i friska luften

– Olle Carnehagen